Sannaklara

Imorgon åker jag till Stockholm och går på Hammarbys hemmapremiär, en tradition jag har hållt på med ett tag. Började första gången 2008 eller något sånt. Så människorna jag har gått med har bytts ut lite men det är lika trevligt ändå! Samtidigt som jag tänker på alla de människor som befann sig på Drottninggatan igår. Jag själv var hemma i säkerhet men min mamma hade ringt mig bara någon timme innan för att berätta att hon precis anlänt till Stockholm. Så när jag hörde om det så blev jag självklart väldigt orolig. Visste inte var i Stockholm hon befann sig, samtidigt som en tanke kom smygandes långt bak i huvudet att min pappa pratat om att åka in till Åhléns och till Skrapan som ligger en bit bort. Så det var några minuter som var kaos för mig innan jag fick tag i båda, mamma var på väg till Gröndal och min pappa var hemma i Sigtuna. Även mina syskon med familjer bor ju i Stockholm, men ingen hade befunnit sig på Drottninggatan. Jag har turen att ha en familj i säkerhet medan andra inte får hem sina nära och kära efter igår. Livet är orättvist. Tänk att hela livet är så här för vissa familjer och länder. Vi borde vara tacksamma och hjälpa andra med öppna armar. #openstockholm är ett fantastiskt initiativ och människor i denna tid och under detta dygn har varit och är så varma och kärleksfulla. Och vilket jobb läkare, sjuksköterskor, brandmän, poliser och andra yrkesgrupper och myndigheter har gjort! All heder, ni är hjältar.

 

Lite tankar som fick komma ut i pränt. Ta hand om varandra.